Coolt! Fick mail för en stund sen att min idol och förebild ska ha ”Crash Courses”.
”The Crash Course is a web series created by Travis Barker that will be teaching and showing you some of his favorite techniques behind the drums and more.”
Något man bara måste följa. Travis har ju en teknik och snabbhet utöver det vanliga så får man chansen att lära sig någonting så är det självklart att man tar det. Hur coolt vore det inte att träffa killen!! Håller tummarna och hoppas innerligt att Blink 182 kommer till Sverige nu när de släppt nytt material och en platta kommer väl såsmåningom. blink-182 – Dogs Eating Dogs , Dogs Eating Dogs, yeah sure!, Låter bra, kan dock tycka att Tom DeLonge inte riktigt släppt soundet från Angels & Airwaves utan tagit med det lite i Blink, bra? vet inte. föredrar nog antingen eller men det låter bra så hoppashoppashoppas att de kommer.
”Barker fick sin första trumma i julklapp när han var fyra år och började ta trumlektioner vid fem års ålder. Under en konsert 1998 var Barkers band, The Aquabats, förband till blink-182. På turnén saknade Blink-182 sin originaltrummis, Scott Raynor, så han fick förfrågan att fylla trumstolen till slutet av turnén. Han var tvungen att lära sig 24 sånger på cirka 2 timmar. Några månader senare fick han förfrågan om att spela i Blink-182 på heltid och tackade ja.” — Frääänt, Plötsligt händer det
Travis Barker var nog den som fick mig att börja öva seriöst, under ett par år i början fanns inte riktigt motivationen att öva lika mycket och det var nästan så man kände att det var pinsamt att spela trummor. Då hittade jag Travis Barker och inspirerades, spelade till hans musik i öronen tills fingrarna bokstavligt började blöda och ena axeln blev inflammerad, inte så kul kanske men shit vad jag utvecklats sen dess!
Den absolut största skillnaden innan mot idag är att jag vågar slå, slå skiten ur trummorna, innan satt man på trumlektionerna och spelade lite försiktig, inte särskilt Rockigt. När jag väl började spela till musik och Travis Barker som trummis föll allt på plats. Kicken man får av att röja loss och se den fantastiska utvecklingen både som musiker och personligt, att våga och mer och mer inse att man kanske börjar bli rätt duktig. De senaste åren har jag och min trumlärare Joakim Högås övat mycket teknik och handsättningar, kan vara den faktor som gett alla resultat en stabil grund. Känslan när ens lärare även måste stanna upp och fundera, spelar fel när man själv lyckas och så vidare är rätt cool om jag får säga det själv ;D Man kan tro att koordination och teknik är tråkigt, inte med Jocke och särskilt inte när man ser resultat och saker börjar rulla på och låta bra, blir snarare tvärtom!
Citerar min trumlärare ”Detta är den roligaste timmen på hela veckan, då det händer saker”, Saker som det är sjukt roligt att få höra, särskilt när man tycker lika själv.
Under början av denna perioden spelade jag i band, dock väldigt oseriöst känner jag nu i efterhand, orkester, slagverksensemble och diverse tillställningar. Den riktiga live-känslan fanns inte riktigt. Sedan började jag och en duktig gitarrist, Kevin, lira lite tillsammans och insåg att det fungerade väldigt bra, dock gör man sällan ett band utan sångare och basist 😉 så vi började leta och hittade Alexander på sång och Sebastian på Bas, vi blev då bandet ”from Justine!”. Måste säga att det är en av de roligaste perioderna i mitt liv, och känslan av ett lyckat gig går inte att beskriva med ord. Gick fort framåt och vi var väldigt seriösa, hade många spelningar inbokade både i Sverige och London, precis släppt vår EP This Is A Charade då vår sångare tyvärr flyttade och allt lades tragiskt nog på is.
Nu letar jag för fullt efter duktiga musiker att spela med, intresserade? HÖR AV ER!! – info(a)simongoot.com
